Djupt. Blubb.
Alltså åh. Varför kan jag inte bara komma ihåg att blogga. Suckelisuck.
Sitter just nu i skolan, ska plugga på plats fram till sommarlovet för att allt som är planerat ska bli klart, för det vart lite hackigt i början. Men nu rullar det på!
Har lite minirast nu så jag tänkte passa på att skriva lite här, nu när jag ändå kom ihåg det! hehe
Varning för inlägg om endast hästar. Typ. Så om ni inte är intresserade så behöver ni inte läsa :')
Har läst en massa hästbloggar på senaste tiden, och blir så bövelens jäkla inspirerad och taggad! Saknar tiden med egen häst, saknar fantastiska Willepånken. Men samtidigt så vet jag att, och exakt varför, allt gick åt helvete. Varför vi slutade komma till stallet och han övergick i ridskolehäst, halt häst och till sist insomnad hjärtehäst.
Våra liv, eller ja, iallafall mitt, hade inte plats för så mycket ansvar och arbete som egen häst kräver. Det var så himla mycket som hände, så mycket som var kaos. Och jag hoppas, och önskar av hela mitt hjärta, att det inte var vårt fel att han blev halt, finafina Wille, som aldrig varit sjuk förrns han kom till oss.
Jag önskar att det bara var något som var meningen att det skulle hända, att det var förutbestämt så jag slipper ha så dåligt samvete. Jag önskar varje dag att det inte var vårt fel, att det inte var för att vi slutade komma som det hände. Men det kommer jag aldrig få veta, och jag har så sjukt dåligt samvete över det också.
Finaste finaste bästa ponnyn i världen, du förtjänade så otroligt mycket mer. Förlåt hjälper dig inte i himlen, men det är allt jag kan säga. Förlåt så himla mycket.
Det här blev ett hiskeligt djupt inlägg, men jag behöver verkligen skriva av mig. Det är så mycket som händer just nu, jag är tillbaka i stallet efter nästan 3 års uppehåll - och känner mig som en komplett nybörjare. Grejt. Har dock aldrig känt mig duktig, vilket är jävligt konstigt, eftersom jag ridit i 10 år. Kanske aldrig kunde speciellt mycket? Känns inte så. Hum. Men iallafall, jag är tillbaka stallet, och så ska jag flytta till pappa på söndag. Mycket händer.
Japp. Ni läste rätt.
Ni som vet lite om min "bakgrund" eller så att säga, vet att jag inte haft speciellt bra kontakt med honom. Eller ingen alls på cirkus två år. Men nu har det vänt. På tre månader är nästan allt som det var innan. Nästan, för mäniskor förändras ju. Så på söndag tar jag mina 4 ikea-kassar med kläder och beger mig till lindsdal! Längtar :D
Ne nu ska jag fortsätta att plugga naturkunskapium! Halleluja! Puss å hejdå!
P.S. Är grymt avis på sofie som landar i greklandet typ as.. you read. AVIS!!!!!!!!!!! D.S.
Sitter just nu i skolan, ska plugga på plats fram till sommarlovet för att allt som är planerat ska bli klart, för det vart lite hackigt i början. Men nu rullar det på!
Har lite minirast nu så jag tänkte passa på att skriva lite här, nu när jag ändå kom ihåg det! hehe
Varning för inlägg om endast hästar. Typ. Så om ni inte är intresserade så behöver ni inte läsa :')
Har läst en massa hästbloggar på senaste tiden, och blir så bövelens jäkla inspirerad och taggad! Saknar tiden med egen häst, saknar fantastiska Willepånken. Men samtidigt så vet jag att, och exakt varför, allt gick åt helvete. Varför vi slutade komma till stallet och han övergick i ridskolehäst, halt häst och till sist insomnad hjärtehäst.
Våra liv, eller ja, iallafall mitt, hade inte plats för så mycket ansvar och arbete som egen häst kräver. Det var så himla mycket som hände, så mycket som var kaos. Och jag hoppas, och önskar av hela mitt hjärta, att det inte var vårt fel att han blev halt, finafina Wille, som aldrig varit sjuk förrns han kom till oss.
Jag önskar att det bara var något som var meningen att det skulle hända, att det var förutbestämt så jag slipper ha så dåligt samvete. Jag önskar varje dag att det inte var vårt fel, att det inte var för att vi slutade komma som det hände. Men det kommer jag aldrig få veta, och jag har så sjukt dåligt samvete över det också.
Finaste finaste bästa ponnyn i världen, du förtjänade så otroligt mycket mer. Förlåt hjälper dig inte i himlen, men det är allt jag kan säga. Förlåt så himla mycket.
Det här blev ett hiskeligt djupt inlägg, men jag behöver verkligen skriva av mig. Det är så mycket som händer just nu, jag är tillbaka i stallet efter nästan 3 års uppehåll - och känner mig som en komplett nybörjare. Grejt. Har dock aldrig känt mig duktig, vilket är jävligt konstigt, eftersom jag ridit i 10 år. Kanske aldrig kunde speciellt mycket? Känns inte så. Hum. Men iallafall, jag är tillbaka stallet, och så ska jag flytta till pappa på söndag. Mycket händer.
Japp. Ni läste rätt.
Ni som vet lite om min "bakgrund" eller så att säga, vet att jag inte haft speciellt bra kontakt med honom. Eller ingen alls på cirkus två år. Men nu har det vänt. På tre månader är nästan allt som det var innan. Nästan, för mäniskor förändras ju. Så på söndag tar jag mina 4 ikea-kassar med kläder och beger mig till lindsdal! Längtar :D
Ne nu ska jag fortsätta att plugga naturkunskapium! Halleluja! Puss å hejdå!
P.S. Är grymt avis på sofie som landar i greklandet typ as.. you read. AVIS!!!!!!!!!!! D.S.
Trackback