När jag gick på bussen idag trodde busschauffören att jag skulle ha vuxenbiljett. Då är man över 26 år. Då blev jag småsur och tänkte att han var dum i huvet.

Men sen började jag tänka på när man faktiskt är 26. Då är ju en fjärdedel av livet förbi. Och ingenting är nytt för en längre. Man har redan levt liksom. Visst jag kanske varken har gift mig eller skaffat barn, men allt det andra är ju redan något som man prövat. Första dagen i skolan, första betyget, första fyllan, börja gymnasiet, första jobbet, första riktiga kärleken. Allt är ju redan gjort.

Fett Sorgligt. Jag ska aldrig bli 26.

Fast nu ljög jag.



Detta hände förra veckan.