Hallå små mupps! Nu sitter jag på bussen påväg till Robin :')

Asså. Nivet sådär som händer i filmer, när någon blivit illa behandlad och så får den revenge när den är vuxen?

It kinda happened to me en gång.

Fast jag är ju inte vuxen. Men det räknas ändå för det kändes så jävla bra >:'D

När jag var mindre så red jag, och i samma stall som jag så red det en tjej, som på något twistat sätt, fann lycka i att nedvärdera andra (hon sitter på samma buss som mig nu nämligen, det var därför jag kom på detta).

Hon brukade få mig att göra grejer åt henne, lite som en betjänt. Jag HATADE det, men vågade inte säga ifrån, för hon var sjukt elak :(
Fick hämta alla hennes hästgrejer och hon sa en massa taskiga grejer.

Min hämnd fick jag efter skolavslutningen i år. Jag hade sjungit i kören så jag var ganska uppklädd (hade min engelska körsbärsklänning och världens snyggaste grå pumps med 13 cm klack och platå). Jag struttade bort till busshållsplatsen och väntade på Robin.

Och där satt hon. Det lilla äcklet.

Det var nästan 10 år sedan jag såg henne sist men FAN VAD FUL hon var fortfarande. Såg lika värdelöst ynklig ut. Fast jag lät mig inte luras, för jag visste ju hur det varit innan.

Så där kommer jag i mina fancy kläder och superfixade hår. Känner mig awesome. Sätter mig en bit bort och klickar med mobilen och svänger med klackarna (jag uppför mig inte såhär i vanliga fall, men det kändes liksom right in the moment). Hon stirrar. Jag ler.

Sen kommer han. Min superfina prins i sin svarta kavaj. Han springer över gatan och jag blir så himla glad. Glad att hon får se hur bra jag har det (och för att Robin kom också då såklart hehe) nu. Vad jag har som inte hon har.

Och åh vad hon stirrar. Trodde ögonen skulle ploppa ut påna. Och jag bara mös när hon satt där i sin fula sommarklänning och sina tantiga skor.

DET VAR SÅ HIMLA FANTASTISKT FÖR JAG VAR SÅ BRA OCH HON VAR SÅ DÅLIG.

Men vänta nu. Nedvärderade jag just henne för att jag skulle må bättre?

Oooops.