Jävligt tänktvärt

Jag är lite insnöad på det där med genus för tillfället. Eller har varit det (om det räknas att läsa Lady Dahmers blogg?) ett tag faktiskt. Ska dock försöka hålla alla dessa knaserier från bloggen eftersom jag vet att det lätt blir både tråkigt och fel om man inte kan en hiskelig massa kring ämnet.
Vilket jag inte gör. Är i princip hobbyfemenist. Om det nu finns sånna.

DOCK ska jag nu lägga upp en liten dikt som vi fick höra idag på svenskan.
INNAN NI LÄMNAR MIG VILL JAG SÄGA ATT JAG EGENTLIGEN HATAR DIKTER OCH JAG LOVAR ATT DETTA ÄR INGEN TORRIS. LÄS DEN.


Mannen har ordet

Du är övergiven, jag är ensam.
Du är mammabunden, jag är vuxen.
Du är svag men jag är känslig.
Du är förskrämd men jag är reserverad.
Du är gullig, jag är stilig.
Du är trånsjuk, jag är sprängkåt.
Du är villig, jag är varsam.
Du är ett rö, jag är din klippa.
Så blir du gift
och jag går miste om min frihet!


Jag skaffar lägenhet, du sätter bo.
Jag har framgång, du har tur.
Jag är potent, du blir med barn.
Jag fostrar dem, du kramar dem. 
Så blir vi tupp och höna.
Jag är stressad, du är hispig.
Jag är bohemisk, du är slarvig. 
Jag är retlig, du är mopsig. 
En riktig liten näbbgädda!


Du bara gråter, jag blir melankolisk.
Jag får ångest, du blir ängslig.
Du hamnar i klimakteriet,
jag genomgår en livskris.
Nu är jag trött, du bara sitter.
Du är rynkig, jag är fårad.
Jag saknar arbetet, du saknar barnen.
Du är förgrämd, jag är besviken.
Jag ger mig av, du stannar kvar.
Spelet är slut!
Du är övergiven, jag är fri.






Kommentar:

Namn:
Spara mitt namn

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0