OCH DÅ började jag tänka - vem tog jag av mig det för? Var det för min skull? Eller var jag seriöst rädd för att någon skulle se mig med reflexbandet och tycka jag var en tönt? Och vem är det man klär sig och fixar sig för - egentligen? Är det för att man ska tycka att man själv är fin, eller för att andra ska tycka det? Och kan man egentligen tycka att man är fin, utan att fundera på om någon annan håller med?

Jag vet att jag kan inte det. Jag skäms över att säga att jag har inte gått osminkad till skolan en enda dag sen iallafall sexan. Jag menar - hur hemskt är inte det!? Jag försöker ofta övertala mig själv om att jag fixar och donar för att jag ska vara tillfreds med mig själv, men i grund och botten kommer ju den ideén ifrån att jag inte kan vara tillfreds med mig själv om inte andra tycker jag ser minst okej ut. Och det är ju helt sinnesjukt.

BLEV TILLSLUT SÅ HIMLA ARG PÅ MIG SJÄLV OCH KÄNDE MIG ISTÄLLET SKITLAME SOM INTE HADE REFLEXBAND. Tog på det igen. Hade det hela promenaden efter det.